nu är hon borta saknaden e stor
Fick precis veta att min syster och mamma var klara hos veterinären, de avlivade mammmas yngsta tik då den led av en nevrologisk sjukdom. Man fattar inte fören det e klart, och man känner tomheten. Hon va så söt alltid glad och nyfiken, men hon led så frutansvärt... av smärtor hon skrek på hjälp. Hon blev inte ens 4 år så hemskt.
Det känns hemskt att vi människor kan släcka ett liv på 10 minuter, men ibland måste man göra det för hennes eget bästa, Varje gång hon blev glad va det som om någon körde 100000 nålar i nacken på henne, Min älskade cavalier king charles spaniel, varför ska folk avla sönder dem till knähundar varför varför varför låt hundarna vara så som de alltid varit. Varför just hon, allt känns så tomt, nu när man kommer hem till mamma kommer man sakna hennes skrik, skall, och pip, det kommer vara så tyst.
Saknar dig vår älskade Nikita
